Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne, att hans dödsdom var fälld. Då först sökte
Jonas dagtinga.
»Du ska få igen plånboken!» lofvade han.
Hans svarade med ett hånskratt och höll Jonas
ut öfver bråddjupet.
»Du ska få växlarna på Amerika!» skrek han i
dödsångest och sökte få fotfäste på klippan.
»Jag behöfver inte dina växlar, höknäbb! — Det
är ute med mig . . . Men vi ska följas åt! . . . Det är så
långt och utan reskamrat. . .»
Hans hann icke att fullborda meningen: det
svartnade för hans ögon, och det varma blodet, som steg
upp i halsen, kväfde honom. Han gaf vika för Höks
kroppstyngd, och båda störtade som smidda vid
hvarandra ned i djupet.
Strykern, som vid denna syn med ens blef
spik-nykter, ryckte till sig en brinnande trädgren och
störtade fram till det ställe, där hans båda kamrater
försvunnit.
Men nästan i samma ögonblick rycktes facklan
ur hans hand, och det skarpa ljudet af en hvisselpipa
genomskar luften.
Det var en smärt, kvinnlig gestalt, som stod
bredvid honom, men ur bränningarna där nere i mörkret
hördes ett ångestfullt:
»Fräls mig, Maria!»
Och ännu en gång ljöd hvisselpipan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
