Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satte sig och befallde Knagg att hala ut.
Det var en vacker morgon. Fjärden låg blank som
en spegel, och där ute i hafsbandet sökte solljuset
genombryta dimman, hvilket kom denna att skifta i
purpur och guld. Måsarna flöto omkring som
snö-l3ollar ute på den lugna vattenytan, och tärnorna
liknade på långt håll snöflingor, där de sväfvade
omkring och slogo ned på grynnorna. Mellan skären
hade sälarna sitt tillhåll, och man kunde med blotta
ögat iakttaga deras lekfulla rörelser.
Men Bob märkte ingenting af allt detta; han satt
tyst och grubblade, i det han med blicken följde de
båda skötbåtarna borta vid Hingsten.
»Hvad göra de där?» frågade han Knagg.
»De dragga efter liken,» svarade denne och passade
på tillfället att hvila på årorna, men Bob gaf honom
en skarp blick och i nästa ögonblick sköt båten fart
igen.
Bob återföll i sin tankfullhet, ur hvilken han först
väcktes, när j ollen tog törn mot bryggan nere vid
båthuset.
Han svingade sig upp på de murkna stockarna,
befallde Knagg att vänta och gick sedan med
långsamma steg upp mot stugan, öfver hvars röda tegeltak
en lätt, ljusblå rök höjde sig och förtonade i luften.
»Jag kommer att öfverraska henne,» sade han till
sig själf, i det han svängde om hörnet och gick in i
förstugan.
Men här tvärstannade han, och näsvingarna
kommo i rörelse: lukten af stekt fläsk och brynta
kålrötter slog honom till mötes. Bob tyckte, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
