Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han tycktes ha varit mycket fäst vid flickan.»
»Han hade också skäl till det. — Ni skulle sett
honom för ett par år se’n, herre! En drinkare och
spelare var han, och polisen i Adolf Fredrik hade ett godt
öga till honom. Och nu — nykter som den spik han
smider och den ordentligaste arbetaren på
verkstaden! Och allt detta har han henne att tacka för!
Hon förstod att vända ut och in på honom, som på
en gammal vante. Kom han hem och hade fått sig
ett par glas för mycket t. ex., så bara såg hon på
honom, men, ser ni, den blicken gick genom märg och
ben på folk. Det var som hade man rifvit ett hål i
det blå däruppe och sett himlen titta ut. Dessutom
fick han inte läsa innantill för Betty, om han. . .»
Hon tystnade och såg mot porten.
En vagn hade stannat utanför på gatan.
Det var ingen simpel åkardroska. Det var en
täckvagn, en elegant, lackerad täckvagn, och
namn-chiffret lyste i rödt och guld på vagnsdörren.
Denna öppnades och ur steg ett högrest smärt
fruntimmer, klädt i svart med ett tjockt flor för ansiktet.
I de små handskbeklädda händerna höll hon en grön
krans, i hvilken här och där en snöhvit Calla var
instucken.
Hon tog vägen in åt gården, men för hvarje steg
såg hon sig oroligt och tvekande omkring, som
fruktade hon, att någon blick ur den förnäma världen
skulle kunna följa henne.
Men ni hade kunnat vara lugn, min nådiga, ty här
växte endast nässlor och tistel, och bakom de dystra
murarna förirrade sig aldrig någon drifhusplanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
