Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif och stänga in henne i ett naturvidrigt äktenskap,
i hvilket hon antingen måste döda begäret att älska
— att älska en man, hvars ålder svarade mot hennes
och som kom henne till mötes med den första
kärlekens hela berusande vårdoft — eller också bryta mot
hvad man kallar plikt och moral och älska på trots,
men också under den blytunga känslan af att ha
offrat sin heder.
Henris pjäs skulle likväl aldrig ha blifvit färdig,
om det icke i rummet näst intill hans funnits en liten
sömmerska, som hette Francisquine — Francisquine
Arnot.
Henri hade öfveransträngt sig. Den spänning,
i hvilken han befann sig, nattvaket och bekymren
togo slutligen ut sin rätt. En morgon, när han
vaknade efter att ha påklädd kastat sig på sängen för
att njuta några timmars hvila, kände han sitt hufvud
värka, under det hans kropp skakades af
frossbrytningar. Då portvakterskan, som städade åt honom,
kom in i rummet, låg han i full yrsel. En kvinna är
alltid meddelsam. Portvakterskan inberättade saken
för mademoiselle Francisquine, och från denna stund
stannade den unga flickan som sjuksköterska vid
Henris bädd.
Hon kände Henri sedan långt tillbaka. De hade
träffats på balkongen, som var gemensam för de båda
rummen, de hade pratat om ditt och datt någon solig
morgonstund, medan Paris ännu mornade sig, och
de hade slutat med att bli vänner. Henri hade
anförtrott sin unga granne, hvad som låg honom
närmast om hjärtat — hans författarskap — och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
