Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning — familjen bodde ju under samma tak som
brukspatron själf.
På allt det där grubblade nu lärkhanen och blef
allt hopplösare till mods. Men så drog han till med
en riktigt befängdt lustig melodi — ja, den var så
smittande full af ungdom och lif att till och med de
gula käringtänderna, som växte längs dikeskanten,
ryckte sig lösa, togo i ring och började dansa.
Och i nästa ögonblick flög lärkan till lerhuset, där
hans käresta bodde, för att fria.
När svalpappa hörde sången, stack han helt
förnämt ut näbben genom det runda fönstret och
frågade:
»Hvad vill han?»
Och lärkan började på nytt att sjunga.
Men slutet på visan blef, att svalpappa sade ett
bleklagdt: nej.
En poet var en alldeles för vidlyftig person att ta
till svärson. Hvad var han egentligen för något?
Om han åtminstone tagit en examen som annat
förståndigt folk. Hvar bodde han? Under ett groblad.
Det var också en bostad att bjuda en svala! Och
födan? — den var väl där efter! Var han
mantalsskrif-ven? . . . betalade han sina utskylder? Inte det!
Och en sådan skulle en rik herrgårdssvala gifta sig
med? Jo, jag tackar. Det var inga små
pretentioner. Visste han ingen skam? Nej, ge han sig af ner
till sparfvarna hos rättarns! Där träffar han sitt
folk — en sparf och en lärka — de passa just för
hvar-ann — titta bara på dräkten! — underklass båda två.
— Adjö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
