Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det tycktes dem som låg i den sången allt, hvad
i denna stund deras fulla hjärtan kände. . .
Men i sval boet borta vid herrgården gick det hett
till.
Svalpappa höll tal och förstärkte sin logik med
både näbbar och klor. Mamma grät, och flickorna
darrade.
»Det duger inte, min flicka lilla, det duger inte!. . .
det blir en skam för hela familjen. Ta då ditt förnuft
till fånga. Och i hvilket fall som helst gifter jag dig i
morgon dag med en respektabel ung man af vårt eget
släkte. Han har fint förspändt och äger hus på
kyrktornet. — Si så, inga sura miner! . . . upp med
hufvudet! Bröllopet står i morgon.»
Och som pappa sagt, blef det.
Hösten hade kommit.
Kring hela nejden hade bredt sig denna djupa
tystnad som kring en likbår. Det var höstens stilla bleka
ro med genomskinligt klar luft och en guldton,
liksom en helgongloria, kring hela naturen.
Det var endast väderkvarnsvingarna som tycktes
lefva — de svängde kring i svindlande fart. Och när
de hveno genom luften, lät det som: vi ha så brådtom
att mala hvetet, att mala rågen, att mala kornet!
Det var höstens sång . . . oföränderligen densamma.
Det blef riktigt enformigt i längden.
Och enformigt blef det också för den nygifta unga
svalan att ligga ensam och öfvergifven i sval boet
uppe på kyrktornet, se ut öfver det gula hösti andska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
