Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blåklint var enda smycket,
hon prydt sig, den blonda, med.
Jag stannade stum, betagen —
förbi mig en ström det drog
af ljufva, bekanta toner
från forsar och berg och skog.
Och som i ett trollslag bröto
ur glittrande festen fram
nu fjärdarnas blåa vatten
och björkens snöhvita stam.
Och folket, det arbetsträgna,
vid spade och plog jag såg,
och öfver de grofva dragen
ett uttryck af hopp det låg. . .
Men som om hon drottning varit
jag kysste den blondas hand,
till tack för den bild hon skänkte,
i vadmal klädd, af mitt land.
1884.
I lyktskenet
Hon står i hörnet, där skenet dallrar
från lyktans låga i rännstensvatten.
Den nötta dräkten om armod skvallrar,
på rof hon lurar i skumma natten.
Ej far hon känt och sin mor ej heller —
hvad skulle också väl nu det båta?
Af kväfda snyftningar hjärtat sväller:
när man är sminkad, får man ej gråta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
