Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du, som jag, nog saknar dessa vida vatten,
dessa skär, som sjunka i septembernatten,
skogens skymningssång och böljornas vid strand.
Hit ej världen nådde med förtal och afund —
här vi fria voro utan tanke på,
att hvart steg, vi togo, att hvart ord vi sade,
onda tungor genast under pröfning lade —
här i skog och mark vi följdes åt, vi två!
Hör du, hur det sjunger nu ur skogens gömslen:
om den tid, som farit, unga hjärta, dröm!
När de hvita flingor genom rymden segla,
när ej längre fjärdar himlens stjärnor spegla,
solens flammor, flicka, i ditt hjärta göm.
1890.
Oktober.
Kommer jag på höstbesök
till mitt sommarbo vid fjärden,
ser jag ingen vänlig rök
stiga från den svarta härden.
Stängdt är allt, och allting dödt,
luckor husets fönster täcka,
endast vildvin flammar rödt,
där spaljererna sig sträcka.
Sommarn ligger nu på bår —
falnad är den skära kinden,
och i sliten sorgdräkt står
björken skälfvande för vinden.
Fjärden hvilar grå och kall,
bäfvande för vinterns välde —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
