Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teresa.
Nu sjunker solen, mörkret faller
och sveper i sin mantel Rom,
men vinets, skönhetens vasaller,
de gå till nöjets helgedom.
Antikens glada gudar draga
på nytt i Tiberstaden in,
af natten skapa de en saga —
Teresa göra de till min.
Hon väntar mig med skuldror runda
i kärleks skira tempeldräkt —
den på din hvita arm får blunda
vill aldrig någonsin bli väckt.
Från Messalina tycks du stamma,
med dig Lucrezia födts på nytt —
när dina svarta ögon flamma —
ve den, som ej i tid har flytt.
Den trår till dina lemmars tjusning,
till halfkväfdt, vällustdrucket skratt
och säljer under vild berusning
sin själ för lyckan af en natt. . .
Ett praktpalats, halft i ruiner,
är etuiet, pärlan du —
af oförfalskad glans den skiner,
och ingen falköpt den ännu.
Det fästningslika, mörka huset —
Colonnas vapen muren bär —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
