Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårens hvita flinga,
sista snö, som faller —
liksom fjärlar svinga
öfver grafvars galler,
så i gyllne dager
öfver land och vatten
med ett bud du drager
att den ändas natten . . .
1897.
Vårbud.
Vintersolens djupa glöd
mellan mörka stammar —
drifvan brinner purpurröd,
västerns guldtyg flammar.
Enslig skogsstig fram jag går,
går i tankar tunga —
plötsligt sång mitt öra når,
rännirn hör jag sjunga.
Ännu dämpadt porlar han
under snöhvitt hölje,
tills en dag han jubla kan:
jag har vår’n i följe!
Då som yrande kaskad
han i solen blänker,
öfver gråa pilars rad
silfverpärlor stänker.
Lekfullt djärft går se’n hans färd
öfver gröna slätter,
speglar vårens sagovärld
i de ljusa nätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
