Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi stodo mot hvarann
och skämdes oförsvarligt,
men hennes mjuka hand
till sist jag tog helt varligt.
Och lika sakta jag
kring hennes lif, det smärta,
som boja smög min arm,
och bad om hennes hjärta.
Hon teg. Men trasten sjöng,
sjöng bland de dunkla snåren,
att kärleken är ljuf,
men ljuf vast dock om våren.
Förvisso sjöng han väl,
ty plötsligt läppar sina
hon våldsamt, i ett nu,
ömt pressade mot mina.
I junis vackra natt,
då dagen knappast svinner,
förr’n morgonen på nytt,
i österskyar brinner —
i junis vackra natt
af vårens åtrå bunden
hon vakade med mig
till arla morgonstunden.
II.
De svarta svalor svinga
i luften sommarblå,
och allting syns detsamma,
men är det ej ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
