Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sällsam ro till mig den bär,
när nattens stormar brusa.
Det sågs, att kärleken är stark —
ej döden ens den släcker!
Du är mig när, fast frusen mark •
det kalla stoftet täcker.
1889.
Fiolsträngen.
Jag fällt mina rullgardiner
för brännande middagssol;
i huset midt öfver gatan
spelas en ostämd fiol.
Den suckar, klagar och kvider,
som led den af trötthet som jag
och längtade efter att drömma
i skogen en sommardag.
Helt plötsligt tystnar fiolen —
jag hörde en sträng som sprang. —
Nu var det slut med den stackarn,
jag tänkte vid denna klang.
Nu gick kanske strängens ande
att bada i sommarljus,
att sjunga frihetens hymner
ur skogars och fjärdars brus . . .
1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
