Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fjärdens dyning sakta sjöng
att dem kan intet skilja,
som bundits en gång vid hvarann
af hjärtats fria vilja.
Dem skilja icke tid och rum,
ej långa år, ej hafven —
dem skiljer icke ens den mull,
som kastas ned i grafven.
1898.
Serenad.
Du strålar uppe på balkongen
i glöden ifrån aftonsol,
och jag betagen står och fången
och fantiserar på fiol.
Min hatt är blekt, min kappa sliten,
mitt yrke nästan tiggarns är:
när jag spelt slut den vackra biten,
af hopen slantar jag begär.
Jag föddes, jag, i landsvägsdammet,
i sol och regn jag vandrat kring.
Du föddes, du, till glans och sammet,
juveler gnistra i din ring.
Men mellan dig, du underbara,
och mig gå tusen fina nät,
och ekot i din själ kan svara
uppå min tankes tysta fjät!
1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
