Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För augustikvällens vind
susa sakta lönn och lind,
hviska sakta Mälarns vågor.
Sol, som sjunker västvart hän,
stänker guld på parkens trän,
tänder rutorna i lågor.
I sin drottnings sofgemak
under måladt eketak
sitter grånad konung Gösta.
Späd och finhylt liten hand
smeker hans så ömt ibland,
söker sorgsen kung att trösta.
Och från hvita kuddar då
tala bleka läppar så:
”Herre, låt ej blicken tåras —
visst går Margareta bort,
lyckan är som lifvet kort —
skydde, skydde Gud de våras!
Kär dig Margareta var,
om hon något brutit har —
hennes hjärta ej det velat.
Detta gafs dig icke fritt,
men det blef som riket ditt —
aldrig se’n med någon deladt.
Öppna fönstret, herre huld —
aftonsolens röda guld
vill jag sista gången skåda.
Kanske skall därutanför
trasten, när som dagen dör,
sjunga visor för oss båda.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
