Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den finska hästen, uthållig, seg,
ej tvekade, när det hindret gällde,
och ryttarn bet i sitt skägg och teg,
men österrikarn hans värja fällde.
Det lät som storm i Karelens skog,
det sjöng så härligt som Saimens vågor,
när finska trumman till anfall slog
mot Tillys skansar i rök och lågor.
Glad, oförfärad och sorglöst käck
Stålhandske log, när han klingor knäckte,
han log åt kulregnet midt i Lech,
men grät, när Pappenheims chock han stäckte —
grät af förtviflan, af raseri:
blek, blodig, sargad sin kung han funnit.
Kommandoordet blef hämndeskri —
så vilda aldrig hans blickar brunnit.
Han slogs och grät — och hvar finne med —
hvar arm blef björnram, hvart hugg blef döden,
för kungens lik man som djäflar stred,
och tog det åter i aftonglöden . . .
Och hafvet sjunger ännu i dag,
när stormen gnyr i novembernätter
om Finlands trohet och Lutzens slag,
om lagrar skurna på fjärran slätter.
1894.
Drottningens diadem.
På Stockholms slott, när skymning sakta föll,
Maria Eleonora ensam satt
och möte då i sina drömmar höll
med den hon tänkté på så dag som natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
