Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och husens trappstensgaflar sönderskjutna,
och luften fylld af jämmerrop och skrik.
Ej sten man skulle låta uppå sten —
till plundring åt sitt folk han lämnat staden,
och elden redan speglade sitt sken
i spetsbågsfönsterna på slottsfasaden.
Kring torg och gator soldatesken strök,
vild som en tiger, sluppen ut ur buren,
och öfverallt det stank af blod och rök,
och nunnor skändades mot klostermuren.
Här Luther och madonnan vägde jämnt,
här inför segrarn voro alla lika,
guld och juveler togos från de rika,
och dibarn knekten spetsade på skämt.
Och blodet flöt i kapp med drufvans strömmar,
man drack ur kalkar, slogs om helgonskrin;
vallonens grymhet, eggad genom vin,
lät alla lidelser få fria tömmar.
Och lugn förbi allt detta fältherrn red;
han höll på krigets rätt och lät soldaten,
från öfversten till simplaste kroaten,
få plundra fritt, om bara käckt han stred.
Men småningom, när han såg vinet rinna,
såg nakna kvinnor i sin fägrings vår
med vilda blickar och med upplöst hår,
hans mörka ögon började att brinna.
”Så upp till slottet! Innan elcfen når
dess marmorsalar, vill en fest jag gifva,
som skall, så länge världen ännu står,
ej öfverglänst af någon annan blifva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
