Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fort, samlen hop hvad staden fagrast har
af borgardöttrar och af adelskvinnor;
den skönaste af dem jag ensam tar —*
de andra ger jag er till älskarinnor!”
*
En praktfull slottssal uti ren gotik.
Konstnärligt måladt lyste hvarje fönster,
och skåp och stolar uti niirnbergskt mönster
sig speglade i golfvets mosaik.
På salens väggar, snidade i eke,
porträtter af en furstesläkt man såg —
där syntes män, allvarlige och bleke,
och öfver bröstet riddarkedjan låg.
Där strålade i pärlsatt sammetsliufva
högättad fröken med en hy så skär
som färgen, hvilken skogens vildros bär,
och blick så varm som söderns heta drufva.
Längs hela salen hängde vapen tunga,
i nischerna man rustningarna ställt,
som burits vid tornerspel och i fält
och märken buro efter lans och slunga.
Nu var här dukadt till ett festligt gille,
och bordet dignade af kannors mängd.
Hofmästarn, för att undgå att bli hängd,
sitt bästa gjort — gjort allt hvad fältherrn ville.
”Slå i och drick!” var lösen denna stund,
och ingen här i laget lydnad glömde:
i bägarns gyllne rundel drufvan tömde
sitt starka blod från Rhen och från Burgund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
