Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET.
*Adieuf plaisant pays de Franceh
Augustisolen sjönk. En råkall dimma
steg upp ur hafvet, svepte Englands kust.
Men i Calais än syntes ljusen glimma.
Maria Stuart stod då lutad just
mot relingen på skeppet, henne förde.
Sitt hjärtas slag i denna stund hon hörde —
blott dem hon hörde, ty det hjärtat var
som talte högst i denna sorgsna timma.
Det land, hvars färger ännu stolt hon bar,
det land, där hennes ungdomsfägring knoppats,
där lifvets glädje slagit ut i blom
och tömt för henne all sin rikedom,
det land, där först på framtiden hon hoppats —
det sjönk för henne som en dröm i vågen,
och öfver det stod stjärnlös himlabågen —
”Adieu, plaisant pays de France!”
Hvem har ej liksom hon sin ungdom sett
i djupa skuggor som en dröm försvinna?
Hvem ville ej, som hon, sitt hjärtblod gett
för att se åter lifvets rosor brinna? —
Farväl, min ungdoms land! Du sjunker ner
i årens haf liksom en vacker saga,
den inga röda läppar hviska mer —
de läppar, hvilka kyssas och bedraga.
Du sjunker, ungdom, kärlek, dröm och sång,
och mörker lägrar sig vid himlaranden —
jag ville slå ännu, en sista gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
