Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi mindes nog alla en snobbig fyr
i derbyhandskar och storm på nacken
som hade med cirkusdamer bestyr
och åt på Grand eller Hasselbacken.
Då skref han vers i Heines manér —
blaseradt-satiriskt, men känsligt äfven
och såg föraktligt på packet ner,
på arbetsblusen och grofva näfven.
Om somrarna stack han i väg ett tag
till förnämt Trouville eller Baden-Baden —
om vintrarna satt han i glada lag
i Rydbergs fönster och såg på paraden.
Han lefde med ett ord en dandys lif —
på hvad — det visste ingen så noga —
han gick till nöjen och tidsfördrif,
när andra gingo till sitt att knoga.
Men så en höst sade han god dag
åt hela det lif, han dittills lefvat,
gick in i pressen, tog säkra tag,
och sedan dess har han stridt och sträfvat.
Hans dikter hamnat i elden nu,‘
hans penna kämpar för arbetsklassen,
med dem han föraktat är han du,
se’n han på dörrn kastat dandystassen.
Nu satt han ibland oss mörk och. blek,
i djupa tankar och tyst som muren,
tills Hök med sin tordönsstämma skrek:
historien, Kaj, din är turen!
Då såg han långsamt mot talarn upp —
en präktig, manlig blick i mitt tycke:
välan då, gubbar i sluten trupp,
ur mitt eget lif ett lösryckt stycke!
— Den hade kommit till sist den dag,
då jag var grundligt trött på det hela,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
