Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han läderremmen hårdhändt drog —
en skälfning genom foten flög,
men munnen lika fullt den log.
Igenom florets spindelväf
man hennes ögon stråla såg;
i hennes röst en smekning låg
som vindens sång bland sommarns säf —
”Jag älskar dig!... jag älskar dig!”
Men borta, där stjärnorna slocknade,
och kvällsmörkret liksom tjocknade —
där ute glänste det hvitt:
där ute gick hafvet fritt.
Han höll henne länge i famn
och hviskade ömt hennes namn.
”Du fryser ju ej — i skinn är du klädd —
men ditt hjärta, barn — är du rädd?”
Hon drog honom våldsamt tätt intill sig:
”du älskade, lyckan är dö med dig —
att lefva utan att lefva två —
nej, hellre dit ut där sjöarna gå!
Jag älskat dig — allt annat var
som aldrig det någonsin funnits har.
Den vrånga värld vill skilja oss, den,
men ingen kan skilja vän ifrån vän.
Dit ut, dit ut vi styra vår färd —
oss facklor lysa från annan värld —
min brudfärd går fram vid stormens brus
genom köld och mörker mot frihet och ljus!
Kom, älskade, kom!”
Då sakta han tog hennes lilla hand
och slöt den i sin:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
