Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lagerkransen frin sitt mörka hir
hon med en kyss omkring hans panna slår.
Där vandra Abélard och Hélolse. —
Hon kysk, jungfrulig, som en ung novis;
han, mörk och tankfull, men så öm likväl; —
i djupa ögon läs hans varma själ!
En vårnatt — ack, en natt på hundra år
sin fägring Ebba Brahe återfår,
och Gustaf Adolfs drömda ungdomsbrud
blir hans i natt vid flöjters veka ljud...
Men dagen bräcker nu i österglöd,
och morgonsolen färgar rutan röd.
Och flöjeln, rörd af vinden, skriker ut,
att nu är nattens fest med natten slut.
Och fjärran gäster svinna då med ens —
en sällsam dallring blott i luften känns.
Och slottet ligger såsom förr det låg
och stirrar tröstlöst ut mot öde våg.
Men efter hundra år ännu en gång
där inne klingar trubadurens sång,
och de, som älskat, de, som lidit mest,
inom dess murar fira vårens fest.
1885.
Sigrun.
Det var en gång — begynner Sigruns saga —
en adelsjungfru af en mäktig släkt;
hon klädde sig som page i manlig dräkt,
stod upp med solen att med falkar jaga.
L .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
