Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Gösta, kung Gösta, ditt rikes klenod
din drottning det är.
För dig, Margareta, jag spiller mitt blod —
dina färger bär!
Mortia.
Florens 1348.
Pä fläckig tigerhud, när glöden glimma,
sträck ut dig, Mortia, i skymningstimma!
Låt tanken flyga till en lycklig ö,
där kvinnans skönhet ej är dömd att dö!
Du vill ha vingar? Se, hur vinet blänker!
Dess gyllne pärlor jag i bägarn skänker,
drick skymningens och ensamhetens skål —
i väster slocknar solens jättebål!
Allena ... ingen stör oss ... ingen ... ingen!
I, nattens gudar, I, som sällhet bringen,
o, skänken njutning nu i fulla drag
från solens nedgång och till ljusan dag!
Hur härligt lifvet och hur ljuf minuten,
när i min famn en kvinna ligger sluten,
när frisk och röd en liten mun jag ser,
som skälfvande om mina kyssar ber...
Så kyss mig, Mortia!... dina läppar brinna,
du skälfver, bleknar — lyss, min älskarinna,
hör hvilken jämmer stör vår kärleksfest,
ett dödsskri fyller Florens — "det är pest t”
Se ned på gatan!... heliga Maria
från dessa gräsligheter oss befria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
