Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jublande nu klockors ljud
fyllde natten, stjärneklar —
änglahymner gåfvo svar.
Gossen tätt till sig hon drog,
öfver honom ömt hon log —
lika strålande som om
leendet från himlen kom ...
1897.
VIII.
Nyfallen snö och stjärnors glans,
mörka älfvar, som brusa,
gröna granar, som susa,
dikta fagraste sång som fanns
om julens minne, det ljusa.. „
Bort från städers störanoe larm
vill jag vandra i kvällen —
bort till de hvita fjällen,
där skall tanken, jublande varm,
stiga mot flammande pällen.
Ensam uppe bland evig snö,
där norrskenet blodrödt blossar,
där snöskredet vandrarn krossar —
lifvet brister som gulnadt rö,
honom jag ser som förlossar.
Krubban, huggen ur isen blå,
strålar i norrskensljuset,
älfven är hyllningsbruset,
fjällens kungar kring barnet stå
med tofviga skägget fruset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
