Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
Nu tystnar storstadslifvets gatularm,
och mörka bli nyss strålande butiker.
Jag lutar mig mot stolens blanka karm
och tidningen mekaniskt sammanviker.
Så är det jul igen! Jag granens glitter
i våningen tvärs öfver gatan ser.
Vid bordet pappa bredvid mamma sitter
och delar gåfvor ut, och blicken ler.
Det är en rik mans hem, där öfverflödet
kan hålla julens härlighet vid makt,
där teet doftar lika fint som brödet,
och lifvet svepes mjukt i glans och prakt.
I, lyckliga, som veten det är jul!
Men minnens I också i festens timmar
det barn, som sof på halm i krubbans skjul,
och stjärnan, som i mörka natten glimmar?
Säg, minnes I, att utanför är natt,
att marken ligger snöbetäckt och frusen,
att nöden ekot hör af edra skratt
och genom tårar ser de tända ljusen?
Om så — förr än I duken edert bord —
gån ut åt väster, öster, norr och söder
och gifven i Hans namn och med de ord,
som skola frälsa oss: vi äro bröder!
Vår jord är ännu hatets, våldets klot,
som rullar sig i brott, i blod, i tårar —
i julens stjärna strålar oss emot
ett mänsklighetens hopp om nya vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
