Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot lyckan vandra vi, fast under strid,
ett ögonblick dock mötas våra händer,
och hjärtan fyllas af en salig frid,
när ljuset öfver Betlehem sig tänder.
1898.
Nyårsdikter.
I.
Kring öppen graf på milsvid slätt
i snön stod folket packadt tätt.
Och alla klockor hördes gå —
till jordafärd de ringde då.
Ju närmre denna graf jag kom,
för hvarje steg det tycktes som
jag gick ett haf i uppror mot,
en storm af röster — jubel, knot.
Och ned i grafvens mörka famn
en kista sänktes, utan namn;
på plåten blott ett årtal stod —
det sken som sol, det brann som blod.
Och tusendens förbannelser
och tusendens välsignelser
de följde denna kista åt
på hennes sista, skumma stråt.
Jag sprängde hopen med min arm —
vid årets graf jag stod helt varm:
— Stäm upp, godt folk, en jubelsång,
af rosor bringen mig ett fång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
