Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg du blicken? Intet gubben sade,
men i stället blicken tungor hade:
”Ve dig, barn, om bort i natten så
från din dörr jag måste tomhändt gå!
Har du intet... intet till att gifva?
Låt ett vänligt ord då gåfvan blifva,
blott en vänlig tanke till och med
lägg som skänk i gamla händer ned!”
Och han ber så ödmjukt. Men du tiger.
Då på fårad panna vreden stiger:
”Tag då, hårda hjärta, tidens skänk —
detta lilla enda ord: betänkV*
Och när ut det sagts, är han försvunnen —
borta, som en bäck i sand förrunnen —
men han kommer inom natt och år,
när som tolf i tornet klockan slår.
Och han beder dig på nytt att skänka —
ej juveler, kronor ej, som blänka,
men en fattig liten handling blott —
ett bevis på att du har gjort godt.
Och om gåfvan gifs, hans blick då blänker,
åt ditt sjuka hjärta frid han skänker,
och där bort han öfver marken går,
växa rosor... rosor i hans spår.
Och en natt med drag, oändligt blida,
stannar han med döden vid din sida,
sluter stilla dina ögonlock,
hviskar: sof! — du hade hjärta dock!
1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
