Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr’n klockorna slagit sitt sista slag,
i handen löftets bägare tag!
Och lofva, så visst du är ärlig man,
och lofva, så sant du är dygdig kvinna,
att verka det bästa i tiden du kan,
att kommande släkten en gång måtte hinna
den fullkomliga värld, hvilken hägrat för oss
i svärmande tankar, i längtande drömmar —
då från kärlekens fackla och sanningens bloss
förklaringens ljus öfver jordlifvet strömmar!
1895.
VI.
Vid tidens port sin vakt han gör
för allra sista gången.
Från världen under honom hör
han stiga nyårssången.
Han kyrkorna se ljusa stå
vid helig midnattsmässa,
och korsets tecken gör han då
och böjer hvitnad hjässa.
Han tänker: ”snart min tjänst är slut,
och jag får gå att sofva.
En annan vaktpost ropas ut
vid malmens klang, den dofva.
Han komma skall, så stolt och käck,
med glans i ögon unga,
och blodet, liksom vårens bäck,
skall i hans ådror sjunga.
Och när han ifrån vallens krön
ser rosor jorden smycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
