Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag vrider mig i bädden,
pinad under minnets gissel:
mellan bägarklang och kyssar
hör jag gråt och tandagnissel.
Allt hvad i mitt lif jag brutit,
synder, nästan halft förgätna,
lysa lika klart som dagen,
fastän mörkret synes tätna.
Bort med dig, du stumma skepnad,
som med blicken mig förstenar,
eller säg mig, jag besvär dig,
hvem som ifrån synd mig renar!
Jag har brutit, jag har felat,
ångerns heta tårar strömma —
finns då ingen väg till räddning,
finns då intet sätt att glömma?
Se, då ljusnar det i rummet!
Är det kanske morgonglöden,
himlens ljus, som ger åt jorden
sina första varma flöden?
Nej, det strålar ifrån henne,
nyss så mörk och nu förklarad,
och det hviskar i mitt inre,
att min fråga är besvarad.
Denna skepnad, som mig skrämde,
det var du, som var mig nära,
du min kyska, stora kärlek,
du mitt samvete, min ära.
För min skull du sörjt och gråtit,
och i böner har du vakat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
