Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det känns så bittert, när en sommardag
du vandrar ensam i den svala skogen,
att tvinga hjärtat stilla sina slag,
när själen längtar efter en förtrogen.
Det känns så bittert att vid enslig härd
få genomvaka långa vinternätter
och se hur månen på sin tysta färd
strör öfver rutan glimmande paljetter.
Men djupast ensligheten likväl känns,
när band ha brustit, som ett lif har knutit,
när den står tom den plats, som var din väns,
se’n lyckan rigeln för din dörr har skjutit.
1883.
Skogsbrand.
Det var en gammal, murken skog,
som aldrig mer sköt skott,
och folk i trakten visste nog,
hvad namn den skogen fått,
"Den döda” hette den förvisst,
och fällas skulle den till sist.
Men godsherrn hade skogen kär
från länge svunna år;
det fanns så många minnen där
bland halft förvuxna snår.
Och därför fick den nu stå kvar,
ett minne blott från gångna dar.
Men folket menade i byn
att det var dumt beställdt;
den pekade mot morgonskyn
Fallström. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
