Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dånet af de vreda floder,
som sin vfig i djupet göra?
Känner du ej marken darra,
där du nyss pä gångar fina
hörde hofmäns stöflar knarra
och såg ordensstjärnor skina?
Lystna skratt från kvinnor fala,
guldmynts klang, som själar vinner,
smickrarord från läppar hala
tystna, när dem dånet hinner.
Det är tidens flod, som brusar,
det är den, som minor gräfver,
det är den, som välden grusar,
när sin vågkam högt den häfver.
Ännu blott du svagt förnimmer
hur den genombryter marken,
ännu lyser solens skimmer
öfver lustarna i parken.
Men helt plötsligt rämnar jorden
och en anfrätt värld begrafver —
se, i skyn då flamma orden:
det är Jag, som makten hafver!
1897.
Det snöar öfver de döda.
Det mörknar mer och mer,
men när skuggorna ute tätna,
med flingor, som sväfva ner,
komma minnen — aldrig förgätna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
