Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt skall blifva dödt och öde,
marken klädd i svepningsskrud,
tills naturen från de döde
väcks en dag af lärkans ljud.
1886.
Höstkväll.
Min boning är stängd för natten,
på bordet tänder jag ljus,
från mörka skogar och vatten
förnimmer jag höstens sus.
Där ute hviskas om döden
och om förgängelsens tid,
och hemsk lyser aftonglöden —
den syntes mig förr så blid.
Jag tycker det tisslar och tasslar
i trädgårdens hundra snår —
det är väl ett blad, som prasslar,
när vinden öfver det går.
Nu bultade det på porten —
hvem kan det väl vara, hvem?
Jag känner ingen på orten,
som söker så sent mitt hem.
Nu uppför trappan det smyger —
min Gud, hvad jag darrar då! —
min puls liksom sporrad flyger,
jag hjärtat kan höra slå.
Nej, ingen! Så stilla brinna
som förr mina båda ljus —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
