Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett luftdrag ej syns dem hinna,
och tyst flr allt i mitt hus.
Och dock kan jag ej förjaga
den skarpa känsel jag har,
att under träden, som klaga,
en främmande man står kvar.
När rätta stunden har slagit,
han öfver min tröskel går —
min trädgårds blomster han tagit,
mig själf då till döds Man slår.
1897.
Svarte Jägarn.
Mörkrets skrämmande jättevingar
svepa fram öfver naken skog,
där ej ekot ens längre klingar
af den sång, som där inne dog.
Blad, som fallit i vinterfrosten,
blad, som susat i sommardar,
tyckas färgade nu af rosten
där de ligga på vägen kvar.
Denna matta är väfd af döden,
bredd åt skuggornas tysta tåg,
när i falnande aftonglöden
upp de stiga ur jord och våg.
Här, där sommarleken rasat,
kvinnofötter ha lyfts till språng,
så att sidenet, när det frasat,
mint mig om en bacchantisk sång —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
