Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här nu vandrar på frusna marken
svarte jägarn, som kallas Död,
och han hugger sitt namn i barken,
under hvilken nyss lifvet sjöd.
När en afton i solnedgången
framför rymdernas brand jag satt,
i förintelsens tankar fången,
grep hans hand i mitt dörrlås fatt
Och belyst af slocknande flamman
stod med blicken på mig han fäst,
men min hand slog i hans jag samman
och bjöd döden välkommen gäst.
”Väl jag vet du är svarte jägarn,
som i frostnatten går på lur.
Kalit det är, här finns vin i bägarn,
dig jag följer, men först drick ur!”
Döden log, när han bägarn höjde,
tömde drufvornas heta blod:
”Lef, min gosse, och Gud dig fröjde —
mig att möta du ägde mod!
Minst jag kommer, när man mig väntar,
ej jag stannar, när man mig ber.
Nästa gång på din dörr jag gläntar
kanske aldrig vi skiljas mer.”
På sin hund han i pipan blåste,
gaf till af sked en vänlig nick.
När min dörr jag för natten låste,
såg jag ännu hans härskarblick.
1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
