Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt hjärta krympte — att falla så
frihetens vän, Sadi Carnot!
Är det ej nog, är måttet än ej rågadt?
Förintade af harm, af sorg vi stå:
en nidings dolk till sist att träffa vågat
den ädlaste af män, Sadi Carnot.
Är det ej nog? Hvart yrar detta sekel
skall det i brottet väl oss draga ned,
skall mordet bli det röda Mene Tekel
som siar släktet: slut på världens fred!
Är det en dödsdans väl med gift och dolkar,
som seklet sista dagen skåda får,
är det den hop, som fängelset befolkar,
som kanske efter oss till makten går?
Hölj dig i sorgdok, frihetens gudinna!
Väl offer kräfde du i tusental,
väl lät du blod — ja, blod i strömmar rinna,
men du var kysk och ren som en vestal.
Tyranner drap du med din starka glafven,
och troner föllo på ditt allmaktsbud,
men som en vårvind gick du öfver hafven
och gaf de svaga kraft från Herren Gud,
Så kom en junikväll att kistan vakta,
där nu din främste utpost ligger död,
berör hans panna, smekande och sakta,
med dina unga läppars purpurglöd!
Han föll för våldet. Ända till det sista
han drömde Frankrike stå starkt och fritt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
