Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din djupa röst — hur kär den hade blifvit! —
ur hvarje rad, ur hvarje ord den ljöd:
du hör till dem, som med sitt hjärtblod skrifvit,
din hela diktning, den var färg och glöd.
Men när du såg, hur mörka skuggor täckte
den väg, där mänskligheten drog framåt,
en fackla du åt tiden också räckte —
och ljuset föll på sorg och kval och gråt.
Mot orättvisan! Så ljöd den parollen,
och djärft i téten såg man jämt dig gå;
din pennas blixtar skrämde leda trollen —
du styrka fick af känslan för de små...
Nu är du borta.. . Och din graf skall redas
ej uti snöns och norrskensljusets land —
nej, kistan skall med klassisk lager klädas,
när solen sjunker vid Italiens strand.
Men till din graf jag ifrån Sverige sänder
en krans af ljung, som ännu skimrar röd —
ett sista tack, som knöts af svenska händer
vid fjärdars stilla brus i aftonglöd.
1892.
Arvid Ahnfelt.
Efter slutad frukost,
när i soligt fönster
vid chartreuse och kaffe
jag cigarren tänder —
dig jag saknar, Arvid,
och med stilla vemod
minnets blad helt sakta
jag i tankar vänder.
.. — Fallström. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
