Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hör, ännu susar kring hans sarkofag
hans lösen: var er svenske! Tag de orden,
du, vårens vind, på vingarna dem tag
och bär dem vida öfver svenska jorden!–—
Sof trygg, kung Gösta! Daggfrisk är min krans,
af markens vilda blomster är den bunden.
Där dofta rosor ej i purpurglans —
jag sippor och violer tog i lunden.
Jag bröt en kvist af häggens blomstersnö,
af björkens gröna gren, af bäckens pilar:
med vårens blomster ville jag beströ
den marmorgrift, där konung Gösta hvilar.
De skola hälsa dig från hult och snår,
från skog och sjöar, ifrån dal och fjällar —
från Sverige, där bland furor trasten slår
af frihetsfröjd i vårens gyllne kvällar.
12 maj 1896.
Till Gustaf II Adolfs minae.
Prolog vid Q al al öre ställning en A KnngU Operan
den 9 dec. 1894.
Vår nutid rycker ju på axeln gärna
åt det som varit, endast framåt ser —
för den det flydda är en fallen stjärna,
som glimmat ut och icke glänser mer.
Man glömmer lätt, när man har hamnen hunnit,
de fyrar, hvilka lyst på nattlig färd —
vi glömma lätt, att hvad i fred vi vunnit,
det vanns åt oss med våra fäders svärd.
I kväll likväl, när nattens stjärnor tändes
och speglade sin glans i Mälarvåg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
