- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
42

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stränghet, var man nöjd med honom i hären och
krigs-departementet.

Utom militärgöromål, som alltid allvarsamt sysselsatte honom
till inpå 1789, förde han ett angenämt lif antingen i Paris eller
i Versailles, och sednare, efter sitt giftermål med marquisinnan af
Cernay, på hennes gods Kaiemes bredvid Valenciennes. I Versailles
vardt han alltid väl mottagen af konungen och i synnerhet af
drottning Marie Antoinette. (»Denna olyckliga furstinna», säger han,
»som af förtalet blifvit förföljd med ett sällsamt raseri, då hon
likväl förtjenade en annan lott, genom de egenskaper som
utmärkte henne»). Huru han ifrigt sträfvade att rädda dem och
mo-narchien och fördenskull inledde samband mellan sin vän Mirabeau
och hofvet, synes i ofvanskrifna utmärkt upplysande brefväxling,
som hittills varit alldeles obekant, och hvilken därjemte innehåller
nya, högst intressanta drag och utredningar öfver personer och
förhållanden under revolutionsstormarne.

Såsom regerande furste af Aremberg och ägande besittningar
i Belgien, var La Marek hufvudsakligen Österrikiske kejsarens
undersåte och medlem af tyska förbundet; begagnades ock efter
franska thronens fall af kejsaren, men sjukdom och sår hindrade
mycket hans utmärkta förmåga. Napoleon, som gerna ville ha
gamla lysande familjer omkring sig, försökte förgäfves med lock
och pock att draga denne ädle herre i sin tjenst. Han bosatte
sig i Wien och Schweitz, besökte pyreneiska baden. Efter 1814
bodde han i Brüssel, sedan han i fäderneslandet återfått en del
af sin förmögenhet, och höll sitt hus öppet med den ädlaste
gästfrihet för utmärkta personer och resande af alla classer. Han var
en af dessa sista mönster på en verkligt stor herre: finheten i
hans sätt, hans utmärkta artighet läto aldrig glömma det
afse-ende hans samhällsställning och år fordrade. De händelser han
varit vittne till, de i hvilka han tagit del, hans resor, de
förbindelser i hvilka han stått med alla sin tids märkvärdiga personer,
gåfvo åt hans samtal en stor förnöjelse och förhöjdes af det lifiiga
snille han ännu vid 80 år bibehöll. Han intresserade sig för allt
som förädlar själen, älskade konsterna och uppmuntrade dem med
frikostighet. Bland många andra han underhöll vänskap och
bref-vexlade med, var prinsen af Ligne, bekant för sitt oöfverträffliga
snille och smak. Till sina grundsatser var han frisinnad i ordets
goda, ej förderfvade bemärkelse, och ‘ det oaktadt alla gemenheter
hvartill man begagnat ordet frihet. Han hade en ädel, fast och
djerf själ, som ingen kast-anda fjettrade, ingen oförvägen nyhet
ryckte med sig. Han dog i Brüssel den 56 Sept. 1833.]

Sedan v. D. någontid skött, vakat öfver ocli
omhuldat sin öfverste, till hvars gemål han äfven blifvit sänd
att föfst meddela den smärtsamma nyheten, och faran för
grefvens lif var öfverstånden, erhöll han tillåtelse att på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free