Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaper och tillräckelig erfarenhet att i vår metier
criti-quera andras göromål, vet jag dessutom och har erfarit,
att vanligen dömmer den värst om generalers conduite,
som sjelf ej kan föra ett detachement af 20 man.
»I en armée tror hvar officer sig hafva rättighet att
examinera sina förmäns göromål, kamraternes, sina
under-hafvandes, och ehuru grundadt mångens omdöme kunnat
varit öfver arméens operationer är dock. försigtigast att
lämna till hvars och ens urskillning, om hvad som händt
under 4 783 års campagne i Indien kan attribueras till
andra orsaker, än lyckans föränderliga capriser».
Denna så varmt dyrkade gudinna var alldrig v. D.
rätt huld; hans egna sträfvande måste ersätta hvad
hennes ynnest nekade. Men just därigenom blef han
kanske en man, af sådan kraft och förmåga, som han var.
Denna gång hade han dock mindre skäl till jämmer. Utom
den goda skola han fått genomgå i sitt yrke, hade han
under indiska fälttåget vunnit ära och befordran och
därtill en ädel mans varma tillgifvenhet, hvilken gjorde de
öfrige åren, som v. D. efter återkomsten 4785
tillbringade i Frankrike, glada och angenäma. Denne herre
var hans chef, August, grefve af La Marek och prins af
Ahrenberg, (general-major i fransk tjenst, öfverste i
kejserlig, grand af Spanien 4:sta klassen, riddare af Gyllne
Skinnet etc.), en utmärkt ättling ur ett af de förnämaste
och rikaste hus och genom sina stora besittningar
tillhörande både det ännu, fastän med ålderdomskrämpor
lef-vande, heliga Romerska riket, Österrike och Frankrike.
Honom tillhörde regementet, hvari v. D. stod. Mellan
tjenstgörmgen och öfningarne i Elsas bodde han som
adjutant hos grefven i Paris och på hans slott i Flandern
och kunde njuta i det ståtliga, fina och vällustiga lefverne,
som af de höge ädlingarne fördes under de få glada år,
hvilka ännu, efter amerikanska frihetskrigets för
Frankrike i det hela ärofulla slut, kastade ett varmt
solskens-skimmer öfver Ludvig XVLs och Marie Antoinettes tider,
— men som af revolutionens blodröda och mörka moln snart
skulle rysligt fördystras och afslutas. Detta anades dock
knapt af någon ännU: man lefde sorglöst och lustigt, fäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
