- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
75

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stora herrar, de där krypa uti dessa omätlige salar, fyllda
af betjenter, som ofta äro mindre låga än de. Deras
besvärliga skara, som man har möda att genomtränga,
förhindrar visserligen krigaren att, för deras herrskare, visa
sina ärofulla ärr. Desse hafva, i och med det de
försvarat deras egendom, betäckt — skyddat dem i kriget,
nu betäcka — skyla dem de andre till vedergällning vid
hofvet: de äro mycket föraktlige, men de äro det ännu
mindre, än de, som under låtsad tjenstgöring undansnilla
de belöningar, hvilka böra tillhöra verkliga, till själ och
hjerta soldater.) •

»Jag lemnar här min Auctor fayori, för att åter citera
den, om händelsen gör, att jag någon gång kommer att
skrifva om en officerares privata lefnadssätt, där han med
mycket jugement fördömer det förderfveliga giftermålet,
som mäst alltid gör officerare till Homines tardi, olim
suetice, eller på svenska, Söl-kolfvar» *).

Nu blef allt tyst åt denna sidan: från Nyslott gjorde
general Sprengporten recognosceringar: man försökte med
några \ 00:de man bortsnappa en svensk postering vid
Pihlajanlax, bestående af \ officer, 2 underofficerare, 27

*) Nyss anförda satsen, hvilken äfven tyckes syfta på den
vedervärdighet i befordringsväg, v. D. nu och sedermera rönte, äro
förmodligen tagne ur en snillrik ungdomsskrift af den ryktbare
prince de Ligne (Discours sur la profession d armes): De
tillkänna-gifva den tidens åskådningssätt och krigens art, med värfvade,
alltid samlade, färdiga härar, for hvilka fejden då blef deras enda
yrke, mål, en konst, med äran till nästan enda, högsta
bevekelse-grund. Vi nyare hafva väl tagit ett steg framåt härutinnan, och
i det vi ej så gerna se talrika konstnärer och många öfningar af
det slaget, fast vi ändå tvingas att hålla oss beredde på den
vedervärdiga saken. Och den nödvändiga ärelystnaden, som lockar
och drifver till personlighetens utveckling — om henne gäller på
detta, så väl som på andra lägre fält, för att hon skall vinna sitt
lystmäte, hvad som på ett högre i ännu strängare mån eger sin
giltighet, det gamla:

Men sätter du ej ditt lif därå,

Lifvet du aldrig vinna må.

Prince de Lignes skrifter öfver det ädla yrke, »hvari ärofull
sjelf-försakelse och täflan förenas, hvari man gör tjensten, uthärdar
bekymmer och mödor, och får beröm,» skattas, säges det, högt af
Wellington.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free