- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
87

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

munication med stora arméen afskuren, och de trouppar,
eom väntades från Heinola äfvenledes skilde från brigaden;
ingen place d armes att repliera på; ingen möjlighet att
subsistera i Savolax, däräst det man med all möda
anskaffat om vintern, gått förloradt, hvilket tycktes på en
dag kunna ske; — att retirera från St. Michel var
tvärtemot all principe af krigsreglor; att slåss emot en så
öfverlägsen fiende ansågs lika så orimmeligt, hälst hela
styrkan, man der kunde samla, bestod i 400 man
infanteri och 80 dragoner, samt 2:ne små parti-eanoner. I
sådant brydsamt alternativ togs det bäst passande: B.-C.
beslöt göra motsånd; ordspråket besannades: Audaees
for-tuna juvat (lyckan står dem djerfvom bi).

Affairen vid Porosalmi (den 13 Juni 4 789) är den
första sedan Carl XILs tid, som upplifvar svenska
tapperheten och svenska namnet. Denna affaire borde ej jag
berätta: jag vet att ganska många tillägna sig hedern af
dess lyckliga utgång. Hvar och en står fritt att dra all
den vanité, som möjelig är; jag för min del känner
sen-tencen: Contentus conscientice premio, gloriam non requirit.
(Nöjd med sitt samvetes belöning, söker han ej
berömmelse.) Jag klandrar ej heller någons göromål; sanningen
har fört min penna i den rapport, jag skrifteligen gjort
till B.-C. om e. m. kl. 4, kort efter sen jag blifvit
bles-serad. Väntandes ej annat än döden, var min skyldighe*
anmäla dem, som den dagen distinguerat sig och eom med
sin närvaro åtminstone ådagalade djerfhet och god vilja.
Bloden, strömmande ur mitt hufvud på papperet, jag
skrif-vit, är väl det kraftigaste insegel man kan åstunda; matt
och nästan blind, i läkarens samt en officerares närvaro,
som alla ansågo mig såsom den der inom få minuter skulle
uppge andan, och med förundran sökte afhålla mig ifrån
att skrifva en rapport på- ’/% ark, i ett ögonblick, då att
dö borde vara det enda, jag skulle besinna; men jag har
någonstäds läst och glömmer aldrig en lärorik sentence,
eom lyder: Post mortem nikil est, ipsaque mors nihil, (Efter
döden är ingenting och ejelfva döden ett intet.) Sanningen
skall leda min penna i den berättelse, jag nu ärnar göra,
liksom ärans åtrå hittills ledt mina gärningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free