- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
100

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nare kämpa i jemförelsevis större härsmagt eller afdelnin—
gar, mera sam manhållne« hvilket verkar gynnsamt på både
manskap och befäl, äggande till täflan, ingifvande
förtröstan, bättre bibehållande tukten. l£riget då hade ock
kanske från början en helt annan färg, såsom väckt af vår
nyss förut varande vän, hvilken vi hjelpt och understödt,
och som vedergällde oss med plötsligt anfall och orättvis
eröfring. Nu deremot voro desse savolaxare och careler
dragna från sina i skogarne spridda, torftiga, närliggande
hemvist, utan förberedelse, illa försedda, ställda på bröd
och vatten utmed gränsen i små vaktskaror, ofta under
ett ovandt befäl. Genom granskapet upptogos därtill
deras tankar för mycket af hemmet, och af erfarenheten om
fiendens ströftåg och ohyggliga grymheter bäfvade de för
ryssen och sågo gerna efter skogen, sin vanliga tillflykt
för dem. Detta sammanhänger med menskliga naturen,
sådan hon är öfverallt. Hastfehr hade ock vårdslösat
Sprengportens förträffliga anordningar och vanskött
»disciplinen, som är själen i militäriska kroppen», det
efterträdaren, Stedingk, ej ännu, på denna korta tid, hunnit bota
och återställa. Men när man hunnit komma sig något
före och blifvit tillskolad, fick fienden med sin nackdel
äfven här lära sig akta dessa trupper.

Glömmas bör ej heller, för att icke lägga en
öfver-drifven vigt på v. D:s utlåtelse, det han nyss återvändt
från en mönstertrupp, af utvaldt, värfvadt (ogift) folk,
som, väl försedt med allt, uteslutande bestämdt för
krigs-lefnaden, dagligen öfvades af kunniga och erfarne
officerare, hvilka äfvenledes egnade sig blott och bart åt sitt
yrke. Deras hållning i striden mot sina gamla
vedersakare och medtäflare, engelsmännen, måste hafva företett en
belt annan anblick — af säkerhet, af ifver och ridderlig
täflan, på ett mera valdt, tillrustadt fält, än hvad han i dessa
vildmarker fick skåda, hvarest fejden alltid måste blifva
af annan art, med otillvanda, obildade, i ett visst
naturtillstånd, ehuru icke mera det krigiska, lefvande menskor.
Bedan det egna språket har, såsom vid Porosalmi yppat
sig, hindrat honom från att förstå dem och förstås.
(Förbindelsen, de stodo i, med stamförvandterna å ryska sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free