- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
149

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

elJer skamkänsla — bitit hufvudet af skammen); allt är
in-trigue, (knep och ränkor), allt är politique (beräkning?),
espionnage (spioneri), sladder, fåfänga och högfärd; de
mindre äro de störres värktyg, och beredas till intet
annat än usla och onyttiga varelser *). Ungdom blef ej så
stötande, som den nu är, och majorer som barn existerade
ej, hvilket nu ofta finnes, af det skäl, att man vid 4 8,
49 års ålder varit äldsta capitaine, och som fendrik
élé-verats (uppfostrats) af amman, som lieutcnant af
skolmästaren, som capitaine af huspigan eller jungfrun, då är
ej underligt, om man som major dirigeras (styres) af
cor-poralen eller fältväbeln —

Man bör veta, att reg:ts chefer äro berättigade till
generals-ämbeten. Jag värderar en hvar, som äger
första, den största af alla titlar, den att vara general: jag
tillbeder den, som har egenskaperne. Naturen har
mycken del; vetenskaper och öfning den mästa till sådane
personers danande.

Konungar kunna nämna till generaler; men ej alltid
tillskapa; nog härom. —

Yår största olycka är den, att händelser och fel ej
corrigera oss.

Svenska nationen är 50 år efter andra puissancer
(magter) i krigsvetenskapen. Detta besvarar frågan:
hvårföre voro våra arméer segrande i förra seculum, och
hvar-före ha de alltid blifvit slagne i detta? Våra tideböcker
framte inga händelser, till förstnämnde fråga, där våra
troupper icke alltid segrat öfver en lika talrik fiende; en
svagare kom aldrig i fråga. I nyare tider ha vi otaliga
gånger cederat fältet till en svagare. Hvar finnes orsaken?

*–att bravoure ej är tillräckelig, när konsten felar. —

— Att hjelpa detta är intet annat än börja med
uppfostringsvärket. Det är fendrickarne, som skola blifva
reg:ts-officerare och generaler. Det år underofficerare, som

*) Yid dessa och dylika v. D:a skarpa yttranden får icke
förgätas årtalet: det var tidpunkten då ropet upphofs som värst mot
hofven, såsom vore de skuld till allt ondt. Nekas kan väl ej heller,
att kung Gustafs gaf, äfven den fogligaste, anledning nog till
förargelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free