- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
150

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«kola blifva subalterner; det är corporalerne, aom skola
remplacera underofficerarne; — och hvem vet icke huru
omöjligt det är, att göra en indelt corporal till
underofficerare, hälst sen hela vår tjenstgöring består i
skrif-veri. Det är således endast i dessa grader som
förbättring är nödvändig, och hvarmed början bör ske. Men —
hvad egenskaper fordras ej att tillskapa en militaire-stat.
Superficiélla (ytliga) kunskaper äro otillräckeliga: försök
merändels, ja alltid skadeliga.

Med begrepp om ära bör ej fattas upplysning i
förstånd; men med liten kärlek för medbröder, saknar man
samvete i hjertat.

Project-makare finnas många. Krigsministrars ämnen
äro sällsynte. Militärens styrsel bör ej vara ett
sammanhang af gunstlingars tilltag. Ar man enväldig i afsigter,
blir man grym i valet af medlen: är man ej mohn om
upplysta vänner, blir man en slaf af ovärdiga, köpta
smick-rare, hvilka, oförståndiga i sina rådslag, föra
hufvudman-nen i äfventyrliga tillbud, utan att med ära leda honom
ut igen.

En (sådan) styresman är merändels i början ansedd,

— i fortgången föragtad af de upplystare, och till slut i
hat och glömska af de ringaste. — Ordsaken är, att han
förblindas af ärans bedrägeliga sken; och vill mindre
vara lycklig än synas stor».

Dessa åsigter, nedskrifne för några få liktänkande
vänner, voro dock troligen alltför väl kände på högre ort,
hälst v. D redan i ungdomen var en riddare, som stridde
med öppet vizir. Också ber honom Armfelt i ett bref,
bvari han underrättar om sitt bemödande att förskaffa v. D.
majorssysslan, det v. D., såsom en liten vedergällning
därför, ej måtte tro hofmannen helt och hållet blottad på
all dygd. Han hade således förnummit dylika yttranden,
som ofvanstående, och den unge captenen måste hafva
förvärfvat sig några rättmätiga anspråk eller något
anseende, då den mägtige herren nedlät sig till sådant
svaromål. De sist anförda uttrycken, som syfta på konungen
sjelf, äro därför märkvärdige, att de visa på hvilket håll
v. D. stod och synas framställa tänkesättet hos den tidens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free