Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delningen genast i beröring med fienden. Lieut.
Ander-sin som med 2:ne kanoner stod under v. D:s befäl hade
först fått uppbära förebråelse för det han onödigt spillde
sitt krut på fienden, hvilken troddes utom skotthåll. Men
då ett haubitzskott krossade taket på en stuga, där
offi-cerarne hos en marketentare tillagat punsch att värma
sig med i den svåra kölden, och en granat föll midt i
bålen, fick lieutenanten befallning att ge svar på tal.
Närmaste stadens borgare och magistrat, som förmodat
Svenskarne hafva tagit en annan väg och nu stodo
färdige, i embetsdrägt, att välkomna fienden, mottogos
däremot af v. D. på ryskt sätt. Emot Tavasthus drogo de
spridda trupperne sig tillsamman.
Det var hit, till medelpunkten of södra Finland, som
den varme fosterlandsvännen, den åldrige men driftige
Klercker, hvilken kände hvarje stig i landet, på det
ändamålsenligaste låtit dem skynda tillhopa: det var här han
utsett slagfältet och ville tillbakaslå inkräktarena, mot
hvilka de förtörnade Finnarne brunno af ifver att få mäta
sig. Men han måste nu lemna öfverbefälet åt den från
Sverige öfverkomne exc. grefve Klingspor, som förut, under
freden, innehaft denna befattning men mest vistats i
huf-vudstaden. Denne hade redan på slottet och utanför
konungens gemak, straxt efter sin utnämning, låtit första, att
han ej trodde sig om att försvara Finland *), säkerligen
*) En af konungens rådgifvare, den ädle, fosterländske
canzli-presidenten frih. Ehrenheira, till hvilken han yttrat detta, frågade
då med värme: »Hvarför emottager ni då ett uppdrag, som ni
hvarken kan eller vill uppfylla? Vänd om till konungen, så skall
jag befria er därifrån.» Klingspor gjorde det ej; men E.
framställde ändock för konungen, att K. så mycket mindre borde få
ett så vigtigt uppdrag, som han icke tror sig kunna försvara
Finland och dessutom ej i något hänseende vore vuxen en sådan
plats. »Jag hoppas Ers Maj:t förlåter mig, att jag blandar mig
i en sak, som ej angår mig i annat fall, än såsom den der lifiigt
älskar Ers Maj:ts och fosterlandets ära» — »Jag förlåter Er
välmening, men K. försvarar nog Finland,» blef svaret. Sedermera
tyckes konungen sjelf varit tvifvelaktig om grefve K:s tjenlighét
till platsen och, innan hans afresa lemnat honom rättighet att
afstå den, om han funne sig oförmögen, att densamma under
närvarande omständigheter uppfylla. — Så uppgifver Montgommery i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
