- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
229

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot inloppet. Desse visade sig ock bedrägliga genom att hindra
Cronstedts courirer komma fortare än »med åkerplöjningsfart», fastän
man lofvat befrämja deras resa på allt möjligt sätt; de hunno till
Stockholm samma dag (3 Maj) på aftonen som fästningen uppgafs.
Att C. ej vidare tänkte att försvara sig eller på understöd, men
blygdes öfver sijj gerning, synes ju af slutstället i hans rapport
till konungen af den 7 April: »lleguliera Fästningar, uti bättre
stånd, bättre försedde med större och exercerad garnizon hafva
inom kortare tid varit tvungna att gifva sig». — Svenska språket
riktades häraf med ett nytt barbariskt ord, hittills okändt, men
beklagligtvis äfveu i det följande kriget tillämpadt, nemligen:
bort-capitulera.

Flyktande soldater från garnisonen berättade först
öfvergån-gen och förloppet, den 3 Maj, då tvenne reg:ten intågat i
Gustafssvärd: d. 4 hade garnisonen gått ur fästningen med
klingande spel — på isen, som då ännu var ovanligt stark — till
Helsingfors, hvarest de aflemnade sina gevär och erhöllo ryska pass,
med tillstånd att afgå till sina hemorter, men escorterades likväl
af ryska trupper några mil in i landet. Då fienden fått
underrättelse om händelserna på Aland, beordrades genast
kronobetje-ningen och Ryssarneö egna trupper att återhämta alla af
Sveaborgs garnison, som erhållit tillstånd att till hembygden återvända,
likasom många af bönderna. De begynte handtera desse illa och
släppte sina hästar på sädesåkrarne, att hämnas Ålands-allmogens
uppförande. När ofvannämnde soldater fingo veta, att deo åter
skulle fängslas, togo de med andra ynglingar till flykten åt Aland
och norra Finland och ankomrao efter stora äfventyr.
Enke-drott-ningens lifreg:te hade äfven fått tillstånd att lefva kringspridt i
landet; men soldaterne blefvo innan afmarchen gjorde till
krigsfångar. — Fästningen hade 11 nätter blifvit bombarderad, dock
ej efter hvarandra: under några med mycken häftighet, då flere af
garnison blifvit dödade och sårade och elden flere gånger kommit lös,
hvilken dock genast blifvit släckt. Fiendens styrka hade man
aldrig rätt kunnat upptäcka, emedan han gick till Helsingfors i
dagningen. Mycket blod och döda hästar syntes om morgnarne
på isen, men de döda kropparne stoppades i hål under isen. Vid
Ulrikas borg och Sandhamn hade Ryssarne anlaggt batterier, som
sköto om dagen och äfven gjorde någon skada. Under
bombar-deringstiden kommo flere gånger öfverlöpare, som i fästningen
blefvo emottagne. Under samma tid gjordes ett utfall från
Lång-örn, hvarvid från fienden eröfrades 2 metallkanoner, och blefvo
de som däruti deltagit belönte af amiral Cronstedt. Gustafssvärd
stormades en gång med största häftighet, men utan framgång;
likväl voro Ryssarue alldeles under kanonerne, så att de endast
kunde beskjutas från flanquerne. Öster-Svartö stormades ock, men
utan framgång. Då stilleståndet afslöts sammankallade amiralen
hela garnisonen utom vakterna och formerade den i öppen
fyrkant på plan vid Öster-Svartö och förklarade, att han blifvit tvun~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free