- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
5

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sluten trupp, och på ömse sidor framåt svärmande
jägar-kedjor. Genast kl. 3 kommo förposterne, Karelske jägare,
i strid med fiendens fältvakt, hvilken, förstärkt och
öfver-lägsen, omsider tillbakakastade dem, då de hunnit för
långt framom hufvudstyrkan. Då denna anländt, skickade
A:z 2 bat:r Savolax jägare under major Tujulin att
intaga deras plats, omkring kl. 7. Desse utbredde sig i
tvenne kedjor å ömse sidor, förde af captrne Brunow och
v. Fiandt, och trängde särdeles vid närmandet till Lappo
så raskt på, att Tujulin med slutna colonnen knappt kunde
följa med i lika höjd: den kallblodige grefve Cronstedt
ledde sjelf i spetsen sina tappre. Anfallet skedde ytterst
häftigt med bajonetten, i spridd ordning; och oaktadt käckt
motstånd under liflig eld, måste dock ryssarne vika för
de framträngande. Men vägen till stället var lång, (1 %
mil), marken svår och skogen tät, och när A:z efter
någon tid låtit jägarne hämta liten hvila från det
mödosamma värfvet, funnos de sitta qvidande öfver sina sjuka
och sårade fotter: efter de svåra marcherne (95 mil) ledo
de brist på skor. Når A:z talat vid dem en stund,
tröstat dem, lofvande afhjelpa detta, och frågade, om de nu
vore färdige att fortsätta dusten, svarades med en munr
ja, och alla täfiade om att fortast komma åt fienden r
ingen klagade öfver sjuka fötter, då det gällde att slä
eller förjaga honom. Denne unnade dem ej heller långa
hvilor, ty knappt hade jägarne någon gång fått sätta sig
ned, strax kom han öfver och oroade dem, och man måste
åter upp, att under fullt språng och hurrarop drifva
honom undan. Förgäfves erbjöd A:z dem afiösningi och v.
D. med Björneborgarne, som i tåget gingo närmast 4:de
brigaden och intogos af en brinnande ifver att få deltaga
i striden, sände, otålig öfver det långa dröjsmålet, på
eftermiddagen tvenne bud till A:z med anhållan att få träda
i deras ställe, men fruktlöst. De ihärdige Savolaxarne
svarade: »Björneborgarnes tapperhet är förut nog känd;
vi vilja också göra hvad vi kunna, och en strid sådan
som denna (i förtruppen) tillhör oss såsom jägare. När
vi vika tillbaka, då må herr generalen aflösa oss.» Ju
närmare man kom Lappo, desto häftigare blef striden och,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free