Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gra minuter därefter återkom v. D., sedan han efterforskat
forhål-landerna på högra flygeln, försatte machinen åter i gång; strax
därpå började den vilda, ohejdade stormlöpningen. Efter första
stormstegen blef Blums andre off:r, Jägerskjöld, sårad; kort därpå
hans innerligt älskade broder dödskjuten af ett drufhagel, som
sönderkrossat hans vänstra lårben och uppfläckt stora pulsådern.
Torpen blefvo rensade, Storbyn tagen, bron* öfversprungen; men
Ljuhtari by antändes af fienden. A:z kunde efter branden icke
förhindra Rajewskis återtåg, emedan åkrar och de mjuka gärdena
fordrat en vägplanering för artilleriet, hvartill lång tid åtgått,
hvarunder fienden fått hämta sig och frisk igen kunnat anfalla de
uttröttade Svenskarne, som i 24 timmars tid rastlöst marcherat
och slagits: sedan morgonen tidigt hade de ej fått någon mat.
Fienden var talrikare och ej särdeles mattad; blef mera förskräckt
och häpen vid det oförmodade anfallet. Angripa ånyo hade kunnat
vara att skänka bort sin seger, då en slagen fiende ej alltid är
att förakta. Vid Orawais skedde det, och fälttåget afgjordes
därigenom till vår olycka.
Läsaren finner, det begge anförda berättelserna, angående
hurraropet, lätt låta förena sig, om man antager att det
uppgif-vits af en bland de sist anstormande trupperna som lemnats att
betäcka ryggen. Men alldeles omöjligt är att fa dessa vittnens
utsago, likasom rapporternas, att sammanstämma med grefve
Björn-stjernas om striden. Dennes »Anteckningar», i öfrigt väl
sammansatta, mycket roande och upplysande, befinnas dock för
uppmärksamme och kunnige läsare vidhäftade med det lilla fel — till
de-larne särdeles — att vara alltför mycket posthuma — eftergjorda.
Vid förevarande fall hade utg. åtminstone bort akta sig för, att
låta Bjömstjerna behålla sina ordres för sig och storma af bland de
främsta Bjömeborgame, då han tvärtom höll dem, och sist
Furu-hjelms batm, tillbaka, och storma »Kyrkbyn», hvilken låg på andra
sidan om ån, ej var af fienden besatt eller hörde till hans
ställning, samt således icke utgjorde något mål för Svenskarnes anfall.
Om Bjömstjerna sjelf berättat förloppet, skulle han säkert ej
förgätit omnämna »Storbyn», med torpen där framför, hvilkas
intagande kostade så många, honom värdige, kamraters blod.
Däremot hade på dessa torp bort lämpas hvad i Bj:s
Anteckningar säges om Kyrkbyns bestormande: »Der uppstod en
förtvif-lad strid; hvarje hus var starkt besatt och ursinnigt försvaradt;
bajonetten och kolfven började här sin blodiga lek; begge mina
tappre vänner (Blum och Ramsay) störtade döda till jorden. Jag
hade ej tid att begråta dem; jag gjorde hvad de skulle gjort för
mig, jag sökte hämnas dem ... Segern var dyrköpt». — Huru ringa
strid i sjelfva Storbyn egde rum företer sig af v. D:s
anmärkningar vid Eeks rapport. Men fullkomligen tillgripet synes efter
allas uppgifter det som rörer Bjömstjerna sjelf: »Af 6 officerare, som
förde anfallet, återstod blott en. Det var jag». — Hade Bjömstjerna
på dylikt vis deltagit i den hårda bardaleken, skulle v. D., som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
