Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax därefter kommo hufvudarméens stora tross-colonner
dragande från söder förbi Juutas: de hade utan denna
seger säkert blifvit tagna och hären sjelf kommit i svårt
trångmål (man betänke utom annat blott, huru
hufvud-hären kom ur Oravais-drabbningen utan att ega ett skott
qvar). Som det ej var fullkomligt kändt, hur långt
fienden gått undan eller om han förehade något åt sidorna,
måste de raskt troppa af, och, där det stockade sig eller
ej gick nog fort, underhjelpte’ v. D. sjelf till häst med
karbasen på trossens kuskar och kreatur. Sedan red han
in till 6taden och sjönk ned på sjukbädden igen *).
Innan striden blifvit afgjord, »var emedlertid, såsom
Montgomery efter en okänd berättar, svenska
öfvergenera-len i stort bekymmer i sitt högqvarter (Munsala, der oron
deras fåtalige motståndare vetat ingifva, och visserligen uppsätter
desses ära än högre.
*) I Aminoffs Relation berättas: Ofv. v. D. låg sängliggande
sjuk i Ny-Carleby, då Byssarne attaquerade Juutas; men så snart
han fick veta detta, och att hans brigad var i elden — låter han
sadla sin häst, sätter sig upp — ilar till slagfältet — tager befälet
— segrar — rider åter till staden, och sjunker i sin sjuksäng, som
sedermera höll honom overksam under resten af fälttåget. — Hit
hörer väl den tafla Ku ne berg i länrik Ståls Sägner så skönt
utfört, då v. D. ber sin läkare att nödvändigt få bli frisk för en
dag; sedan kunde han hålla honom på sjuksängen så länge han
ville, men nu måste han upp; och denne, en qvicker karl, som väl
kände hvad den kraftiga viljan förmår och hvad omständigheterna
kräfde, strök bort läkemedlen på bordet framföre med orden; »ja
se, nu är H:r Öfversten ju frisk!» hvarpå v. D. sprang opp,
omfamnade och kysste honom. Om detta tilldragit sig i Munsala
eller Ny-Carleby är okändt, men att v. D. under vägen från Wasa
haft någon beröring med högqvarteret kan säkert slutas däraf, att en
högre officer berättat det han, vid den rådande ängslan för norra
vägens afskärande genom Byssarne, från ett soffhörn där han låg
utropat: »led fram en häst, så skall jag ställa ordning på den
sa-keny>; hvilket han således synes åtagit sig. Han hade då äfven
på kartan visat hvarest strid borde hållas. Men att man där i
ängslan skall talat om härens räddande genom eapitulation,
bvil-ket äfven berättas, är väl öfverdrifvet; på sin höjd vidrördes
general Aminoffs plan att efter öfverenskommelse med Kamenski få
finska hären öfverförd till Sverige, hvilket v. D. dock fann alltför
tidigt att ifrågasätta: han ville, såsom han sagt, öppna vägen åt
norr igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>