Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort ett häftigt tåg till Lillkyro, på £:ne dagar
tillrygga-läggande 4 0 mil. De Ryssar som stått emot honom
hade samlat sig till Kamenskis här, hvilken långsamt följt
motstånd måste Klingspor genast lemna Lappo...» — Nu borde
väl tyckas att denna strid med sådana följder skulle kommit B:a
att ogilla stadnandet till en ny drabbning, innan hären förstärkt
sig till någorlunda jemnvigt med sin motståndare, fått sina spridda
afdelningar tillsamman — det hvarför han dragit åt kusten. Men
långt därifrån: han finner däri ett skäl mer att, i motsats till den
förtjenstfulle Greg. Aminoff och hans noggranna belysning öfver
detta ämne, anse det strategiskt rigtigt att vid Oravais pröfva
vapenlyckan, — när det efteråt heter: »Jag vill blott påminna
att den numeriska olikheten emellan de stridande ej var fullt så
stor, som den vid Kuortane, samt att den framgång vi der haft,
troligen ej försvunnit ur A:z*s minne.» — Hvad de stridandes
antal vidkommer, så är uppgiften ej rätt eller enlig med
rapporternas. A:z hade väl dragit v. V:s fördelning till sig, men andra
voro bortsända; Kamenski däremot förstärkt sig och tilldragit de
Ryssar som å kusten stått mot vår högra flygel. Och hvad
framgången i Kuortane anbelangar, så har B:a skildrat denna i redan
anförda och dessa yttranden: »Lyckan öfvergaf oss här för att
aldrig mera återvända, och från nattmarschen vid Ruona till
kapitulationen i Norrbotten, utgör finska härens öde en nära nog
oaf-bruten följd af olyckor och lidanden, slutande med fullkomlig
undergång. Redan dagen efter slaget kunde denna utgång förespås.»
— Svårt är att få sådant hänga ihop. Och än mera: när B:a
redan dagen efter slaget kan förutse sådant för hvarje sann
krigare förfärligt slut på denna väg, huru kan då B:a, när v. D.
föreslår att taga en annan, för att komma ur den tydliga, värsta
nöd eller åtminstone vinna uppskof och tillfällen att ännu sätta
fienden i bryderi, finna det ett dylikt förslag med rätta lägges å
sido? Men härom framdeles. — B:s fransyska bref till
Wetter-stedt är en rätt märklig handling, samt målande ställningen efter
Kuortane-striderna: i arméen, efter lidna förluster, endast 2000
man stark, började råda sjuklighet och rymning — begynnelsen till
en fullkomlig och säkert förestående upplösning, till hvars
undvikande medlen vore nästan chimeriska. (Då nu redan här så
förhöll sig, hvad skulle då blifva fallet ’när man, gående baklänges,
hunnit längre upp mot »Lapplands ödemarker?») B:a fruktar för
öfverkomsten af 14,000 man Svenskar, såsom kungen befallt, till
ett • vinterfälttåg, enär, utom annat, det lilla truppantal i landet
fanns icke hade lifsmedel för en månad; Finland vore, om ej
någon oförmodad händelse i politiken infölle, oåterkalleligen
förlo-radt: frågan för kungen gällde blott, om utan eller med härenj
det sednare blefve så mycket farligare,. som Sverige därigenom
skulle blottas på ett mer än nödigt försvar. (Denna sista antydan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
