Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med »omöjligheten att undsättas af södra finska hären (från Åland)»,
vederlägger sig redan af sin tillsats: »hvars landstigningar just i
dessa dagar misslyckades;» och B:a fruktar ju, i franska brefvet,
med skäl öfverkomsten af svenska trupper, när den lilla arméen
sjelf ej hade tillräcklig föda. Men v. D. räknade endast på
konungens laudsättningar för vintertiden, öfver passen.
Däremot låter man här ock B:a vara föregångare: emot v. D:s
framhålla ett sitt förslag att efter Alavosegern föra häråt
stående Finnar in i landet (sid. 323—4). Då betydde förlusten af
magasinet i Uleborg m. m. klarligen intet, och Kamenski »skulle
ej funnit annan utväg till räddning än ett tåg utan proviant genom»
Savolax öknar: med andra ord en fullkomlig undergångs —
Olyckligtvis för uppgiftens trovärdighet, hade B:a vid den tiden haft
andra saker att uträtta än tänka på Kds »kapitulation». Från
Lappo sänd till kungen på Aland, hade han härifrån landstigit
och varit som »anförare», likvisst under öfv. Pahléns befäl, (»som
uti intet fall var uppdraget vuxen», säger B:a) framme vid
Westan-skär att taga grefve Buxhöwden, men genom landtvärnets
forvål-lande endast fått hans crachan att trösta konungen med. — »Jag
befanns först i land, främst i elden och sist om bord» äro hans
egna blygsamma ord, utom andra mindre berömmande i sjelfva
berättelsen, t. ex.: »Jag var en af de första i land» — Sedan kom
i Stockholm »damernas bifall» honom »snart att glömma alla
mödor.» Han dansade om med dem, nu skjutande »civilisterna» i
bakgrunden, såsom han öppet säger... »Svenska flickan röjer sitt
Skandinaviska ursprung genom sin stora förkärlek för krigiska
bragder. Nu hade jag varit med der skarpa hugg vankades, och
äfven lyckats blifva nämnd vid berättelserna derom... Må man
således ej anse mig alltför inbilsk, när jag vågar försäkra, att
ingen af våra sköna någonsin var uppbjuden, då Adlercreutz’s
adjutant anhöll om en vals.» — Man får alltså icke undra på,
om stabsadj:n B:a, upptagen af dessa och andra (»Hertig Carls
faderliga godhet, de utmärktaste personligheters vänskap och
förekommande artighet») för honom »smickrande tilldragelser,
beklagligen ej haft tid att i Stockholm — ty till hären kom han ej
förr’n efter Salmistriden tillbaka — för sitt högqvarter
samman-skrifva sina planer, genom hvilka det långa och svåra bryderi K:i
orsakade A:z så lätt blifvit afhulpet, eller ens lära närmare känna
ställningen vid härarne, ty nyheterna därom anlände då ej snabbt
till hufvudstaden. Att från denna aflägsenhet så utpeka för sitt
högqvarter de vägar, hvilka från Alavo ledde till inre landet, hade
ock varit, ringast sagdt, ett öfverfiödsgöra. Hvarje finsk officer
kände åtminstone af kartan dem, och alla hade gerna ilat dit
fram, åt arméens syftemål, därest omständigheterna, hvilka nämnda
anteckningars förf. synes förgätit såsom småsaker, då tillåtit
framryckandet.
Hären var nemligen icke samlad, utgjorde vid Alavoetriden
3,000 man, hade, som nog erfors, framför , sig och på sidan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
